Kvinnodagen till vanära: en tanke om kvinnlighet

08.03.2018 kl. 23:18

NOTE: Läs gärna mina texter #MeToo Utnyttja inte min berättelse om och #DammenBister #SvenskfinlandToo. Feminister i strid mot väderkvarnarna för att få en helhetsbild av hur jag tänker angående #metoo. 

 

Kvinnodagen är kanske en meningsfull dag historiskt och globalt sett. Kanske om man uppmärksammar att många kvinnor i Mellanösterna inte har rösträtt. Kanske om man ser på att c. 80% av kvinnor i Indonesien är könsstympade. Kanske om man reflekterar över vilket fint västerländskt samhälle vi skapat där män och kvinnor är jämställda och lika inför lagen.

Jag har aldrig tagit någon stolthet i att jag är kvinna. Det har aldrig varit någonting som jag finner speciellt intressant med mig och därför relaterar jag inte till en annan människa enbart på grund av att jag har samma kön. Kollektiv skuld eller skam är mycket främmande för mig, men ibland kan jag faktiskt känna skam över att jag, som kvinna, skall antas tillhöra en grupp som förnedrar människovärdet och som har en fruktansvärd människosyn.

Jag tror att när #metoo kastade sitt ankar i det finlandsvenska ankträsket blev det här påstagligt på hemmaplan. Nu kan man på allvar se vilka vidriga möjligheter feminister skapat för sig själva och de kvinnor som lyckligt ovetande dricker deras gift att bete sig vidrigt utan konsekvenser. I takt med att män får allt mindre handlingsutrymme att vara människor så har möjligheten för kvinnor att vara oempatiska svin vidgats. I Finland har det blivit mer framträdande under det senaste halvåret, men det här är egentligen ingenting nytt.

Redan i fallet Emma Sulkowicz från 2012 i USA kunde man se ett exempel på hur många kvinnors samvete, karaktär och självrespekt fallit om intet. Emma Sulkowicz, som blev känd som The Mattress Girl, var en collegestudent på Columbia-University. Hon hade haft ett förhållande till och från med en manlig studerande och när han ville avsluta deras relation så anmälde Sulkowicz honom för våldtäkt. Den här mannen fick sitt liv förstört främst på grund av att media spred historien om att han var en våldtäktsman medan Sulkowicz hyllades för sitt mod att våga berätta sin historia. Efter att mannen friats från alla anklagelser i rätten, då det kunde bevisas att Sulkowicz ljög, så rapporterades det så lite om det att många fortfarande tror att den här våldtäkten faktiskt skedde. Sulkowicz har skott sig väldigt bra på den här anmälan karriärmässigt så det enda som behövs för att anmäla någon falskt för våldtäkt är brist på samvete.

Falska våldtäktsanmälningar har blivit ett sätt, bland andra, för kvinnor att göra karriär. Idag är offerstatus är en form av socialt kapital som kan utnyttjas. Det vrider sig i magen på mig när jag märker att samhället har börjat se merit i att utsättas för sexuellt våld. Ann Heberlein säger i ett framträdande på "Hjärnans dag - Friskt, sjukt eller normalt" år 2013 att de som tillhör gruppen patienter med mental ohälsa är en mycket svag grupp. Heberlein säger: "Det är inte så många av oss som ställer oss up på en scen och säger 'hej titta på mig jag är galen'. Det är inte så många som för vår talan och det handlar ju om skam naturligtvis". Feminister och likasinnade framställer samhällets syn på våldtäkt och våldtäktsoffrens situation på samma sätt som Heberlein framställer samhällets syn på mental ohälsa. Enligt feministerna låter samhället kvinnan bära skulden och skamen för att ha blivit våldtagen, medan samhället friar våldtäktsmannen. Det går inte ihop med att människor idag får samhällets sympati, stöd och i vissa fall karriärmöjligheter genom att ställer sig upp och säger "hej, titta på mig, jag har blivit våldtagen".

Ett annat exempel på hur sexualbrottsoffer kan göra karriär jag minns är från HBL-artikeln 31.1.2016. Artikeln berättar om Emma Holten som utsatts för hämdporr. Någon hackade hennes dator, stal hennes nakenbilder och lade ut dem på en porrsida mot hennes vilja. Förövaren är okänd, men efter att Holten mått mycket dåligt av händelsen och kämpat för att få bort bilderna från sidan fann hon feminismen som förklarade att detta var en del av ett strukturellt problem. Hon insåg att det här var någonting som vanliga män utsätter kvinnor för. Holten läste på om interneträttigheter och tog en ny serie nakenbilder av sig själv som hon lade ut dem på nätet. Resultatet blev mänder av intervjuver i tv och tidningar internationellt, föreläsningar välden över, ett fint TED-talk och en dokumentär om henne i dansk tv. Det här gäller inte bara Holten. Jag har ägnat mycket tid åt att undrar över varför människor är kända eller har en vissa poster. Däremot är det mer intressant hur en person, enbart i egenskap av att vara brottsoffer, plötsligt anses ha samma kunskap som en kriminolog, efter flera års studier i psykologi, juridik och sociologi, har. Är det rimligt att betrakta Holten som en expert på brottslighet mot kvinnor på internet enbart för att hon är ett brottsoffer?

Även om det här har pågått under några års tid så har det verkligen slagit igenom i Finland under det senaste året. #metoo blev ”the big bang” även här efter feministiska krafttag och i efterdyningarna ser vi vidrigheten. Vi ser det i förnedrande och hatiska uttalanden om män. Vi ser häxjakt på män. Vi ser lagförslag om införande av samtycke i strafflagen om våldtäkt och stryckande av krav på bevisning enbart för att det skall resultera i fler fällande domar. Vi hör allt fler röster höjas för att ta bort individens rättskydd, eller snarare männens rättsskydd. Vi ser hur t.ex SFPs ordförande Anna-Maja Henriksson lovordar #metoo och lovar ändring i form av lagförslag medan man inte hör någonting av de som bidrog med sina berättelser i kampanjen. De har glömts bort.

Nej, jag känner ingen stolthet i att associeras med det här eller antas vara feminist enbart för att jag är kvinna. Jag känner egentligen ingen vilja att uppmärksamma kvinnodagen för jag vänder mig emot att det här har blivit delen av dagens kvinnlighet. Allt som syns om kvinnor i media, samhället och mycket av kvinnors agerande fyller mig med avsmak. Inte enbart för vad dessa kvinnor gör mot män, utan även hur dessa kvinnor behandlar andra kvinnor. Framför hur de behandlar kvinnor som inte sjunger med i feministsången. Utöver den vidriga synen på manlighet har man skapat en otroligt förnedrande kvinnosyn. En kvinna är slav för strukturerna där hon är oförmögen att handla. Nätet är inget en kvinna klarar av. Ansvar och konsekvenserna av vissa livsval är inget en kvinna förstår. Kvinnan saknar mod att ge sig in i en mansdominerade branscher för hon är rädd för den gubbiga tonen och referenserna till sport då man gör business. Hon förstår inte att moderskapet hindrar karriären och gör henne till en slav i hemmet. Och det är ju därför vi behöver feminism! Så att kvinnan skall bli självständig och få skapa sitt eget liv.

Samtidigt som ingen sympatiserar eller beundrar de kvinnor som tar ansvar. Som skapar sitt eget liv. Ingen berömmer det frivilliga moderskapet. Det är ingenting positivt med ett lyckat äktenskapet. Ingen beröm för karriären som modell inom modebranschen eller på formel 1-banan. Inga lovord för Laura Huuhtasaaris tredjeplats i presidentvalet första gången hon ställer upp. Nej, för moderskapet är ett misslyckande om du valt det över en karriär. Nej, för att gifta sig symboliserar att du är mannens ägodel. Nej, för att göra karriär på sitt utseende är enbart att behaga männens lustar. Nej, för Huuhtasaari har fel åsikter.

På kvinnodagen tänker jag ändå oftast på min farfar. Han blev 90 år gammal. Jag minns honom som en man som tillbringade mycket tid i sin egen värld, men också en man som var väldigt före sin tid. Jag minns honom som en man som försvarade kvinnans rätt till sin egen kropp och sitt eget liv. En man som ansåg att barn var mannens och kvinnans gemensamma ansvar. En man som aldrig gjorde skillnad på oss barnbarn för att vi var pojkar och flickor. Han tillskrev alla förmågan att välja och ansvaret för konsekvenserna av det egna valet.

Just idag tänker jag på min farmor. Hon ägde ensam den gård min pappa tog över som jag senare växte upp på med farmor och farfar som grannar. Min farmor och farfar var gifta i över 60 år, så de levde mer med varandra än utan varandra. Jag uppfattade deras äktenskap som jämställt.

Jag kan ärligt säga att min farmor på många sätt var en jävla kärring. Hon sårade mig många gånger, men idag tror jag ändå att jag kan förstå varför. Hon var avundsjuk på mig för att jag hade möjligheter som hon inte hade. Min farmor var född 1926 och jag 1991 så mycket verkar ha förändrats på kort tid. Den största anledningen till hennes elakhet var ändå att hon visste att livet är tufft. Hon visste att du kommer aldrig få någonting serverat för dig. Du måste jobba för din framgång. Du måste kunna bete dig sakligt, se professionell ut och stå på dig. Hon lärde mig mycket. Inte bara vikten av god karaktär utan även många saker som man idag skulle klassa som stereotypiskt kvinnligt eller det som feminister tolkar som det kvinnliga slavarbetet. Jag fick se på när hon vävde, stickade, sydde, lagade mat och kokade buljong. Hon var med i Marthaförbundet och hon lärde mig att leva sparsamt. Det blev påtagligt då jag ärvde hennes symaskin och sytillbehör. Hennes samling av knappar, sytråd och nålar kommer räcka resten av min livstid.

Tänk på min farmor en stund. Hon var avundsjuk på mig för att hon såg alla de möjligheter jag hade som hon inte hade haft. Ändå förberedde hon mig för livet på ett sätt som jag aldrig egentligen kunnat tacka henne för. När jag tänker på min farmor tänker jag på en självständig kvinna med enorm karraktär, hög arbetsmoral och enormt ansvarstagande för sitt liv med sin familj som engagerade sig i Marthaförbundet för att hjälpa och stötta andra kvinnor att göra detsamma; skapa sitt eget liv. Jag frågade henne aldrig om hon var lycklig, men jag tror hon var det en majoritet av sitt liv. Jag vet i alla fall att hon var lycklig med min farfar, för när han dog var det som att man hade sugit ut själen ur min farmor. Först då gav hon upp för hon dog ett halvår senare.

Den karraktär, självständighet, ansvar och arbetsmoral som min farmor hade är otrolig i jämförelse med den grupp av gnälliga, bittra, handlingsförlamade och hatiska kvinnor man ser idag som förväntar sig få allt serverat och vill ta hämd på männen som de anser att är ansvariga för deras olycka. Feminister och deras nickedockor har skapat förutsättningen för det kvinnliga förfallet. Jag säger bara till de kvinnor som läser det här: jobba hårt, ta ansvar, var ödmjuk, se kritiskt på feminism, stå på dig och se mannen som din jämlike, inte orsaken till dina tillkortakommanden.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
”nu kan man på allvar se vilka vidriga möjligheter feminister skapat för sig själva och de kvinnor som lyckligt ovetande dricker deras gift att bete sig vidrigt utan konsekvenser. i takt med att män får allt mindre handlingsutrymme att vara människor så har möjligheten för kvinnor att vara oempatiska svin vidgats”.
det är så otroligt bra sagt! det är otroligt hur blinda folk är för de dubbla måttstockarna som de själva dessutom deltar i.
k10.03.18 kl. 23:31
Tack! Jo, det svåra är när människor inte ser vad de själva hjälper till med att upprätthålla. Sofia Rappe
12.03.18 20:01