#DammenBister #SvenskfinlandToo. Feminister i strid mot väderkvarnarna

Publicerad 01.12.2017 kl. 01:20

Det har gått ungefär en och en halv månad sedan jag publiserade min text ”#MeToo Utnyttja inte min berättelse”. Jag skrev om min egen upplevelse, men jag fokuserade främst på hur det stora antalet delninga av #MeToo användes av ideologer och media som tillförlitlig siffra för att se omfattningen av sexuellt våld. Jag skrev min text i skenet av vad jag sett hända i Hollywood och hur hashtaggen hade behandlats här.

#MeToo fick inte så stort fotfäste i Finland som i Sverige, vilket ansågs vara ett problem av den feministiska tidskriften Astras chefredaktör Nina Nyman och författare Johanna Holmström med flera. Johanna Holmström skrev i en kolum i Östnyland 21.11.2017 om att det varit så tyst i Finland angående det här. Nina Nyman saknade en naturlig reaktion, så hon skapade den. En hemlig grupp på Facebook började samla in anonyma berättelser om sexuella trakasserier. Snart blev #svenskfinlandtoo och #dammenbrister ett faktum. Dessa berättelser offentliggjordes 29.11.2017 och nu rasar artiklarna i HBL om hur dammen brister.

I min text ”#MeToo Utnyttja inte min berättelse” skrev jag om hur människors goda vilja kommer att utnyttjas av ideologer. Mina farhågor har nu bekräftats på hemmaplan. Susanna Ginman skriver i HBL 29.11.2017 om att de som inte tror på att det förekommer sexuella trakasserier i Svenskfinland borde läsa de mer än 6000 berättelser som publiserats. Jag finner det ironiskt att Svenskfinlands största tidning har publicerat artiklar för att ge spridning åt kampanjen för att sedan upplysa Svenskfinland om hur fasligt det är med så mycket sexuella trakasserier. En fråga som ännu inte har ställts är hur människor fick veta om den hemliga gruppen på Facebook där man kunde skriva om sina upplevelser av sexuella trakasserier och vad HBLs faktiska roll varit i att ge kampanjen spridning? Sofia Holmlund skrev en artikeln i HBL 23.11.2017 om den hemliga gruppen, vilket gav upphov till en svidande kritik mot tidningen. Det ryktades i kommentarerna under artikeln att vissa av HBLs anställda skulle vara med i gruppen, men det är ingenting som bekräftats. I vilket fall som helst så fick allt fler veta om den hemliga gruppen.

Enligt mig är det uppenbart att man försöker få ett artificellt stöd för en förutfattade mening om sexuella trakasserier. Med artificiellt menar jag att Astra och andra ideologer kände att de måste skapa ett stöd för #MeToo i Finland och Svenskfinland eftersom de inte gick med i trenden naturligt som i USA. Man ville ha ett uppror mot sexuella trakasserier även här efter att ha sett den feministiska framgången av #MeToo utomlands och ville vara med.

Ett stort problem med kampanjen är att man samlat in berättelser utan att dra en klar gräns för vad man anser att är sexuella trakasserier. Många berättelser handlar om vitsar, långa blickar och oanständiga förslag som inte klassas som sexuella trakasserier i lagens mening och skall därför inte behandlas som det. En följd av att kampanjen tagit emot berättelser så okritiskt gör att all manlig kontakt med kvinnor ”som inte känns bra” blir kategoriserat som sexuella trakasserier och det har resulterat i stora siffror i #dammenbrister-kampanjen. Siffrorna blir ännu högre eftersom berättelser om grövre brott som våldtäkt och pedofili också finns med. Ett ytterligare problem i relation till bland annat pedofili är att de antas bero på samma sak som sexuella trakasserier vilket jag återkommer till.

Nu skriker man om hur antalet berättelser vittnar om patrarkatets förtryck av kvinnor och hur hegemonisk maskulinitet förklarar det här manliga beteendet. Man ser resultatet av hur skolflickor fått ta del av feminism via media så att de uppfattar pojkarnas pubetala prat om sex som sexuella trakasserier. ”Flickor talar ju inte om sex” , men ändå tänker jag på hur jag och mina tjejkompisar talade om sex under skoltiden och var och varannan flickas favoritserie var ”Sex and the City”. Jag hör nu i bakhuvudet det invanda motargumentet om hur det inte är samma sak när kvinnor gör eftersom det handlar om makt och berättelserna i kampanjen visar hur män har makt över kvinnor. Det här påminner mig om hur feministiska aktivister i USA använder sig av uttrycket ”one in five” eller ”one in four”. Det syfter på en rapport av AAU Campus Climate Survey On Sexual Assault And Sexual Misconduct. Det är en survey som gjordes bland kvinnliga collagestuderanden på 25 olika collage i USA. Deltagandet var väldigt lågt då endast 20% av alla som tillbads att delta deltog. I surveyn frågades det inte rakt ut ifall man blivit våldtagen. Istället frågades det om man upplevt olika typer av ofrivillig sexuell kontakt så som tvingad penetrering, kyssar och ofrivillig beröring utanpå kläderna samt om man blivit tvingad till olika typer av sexuella handlingar så som oralsex eller att man utnyttjats då man befunnit sig i ett tillstånd där man inte kunnat ge samtycke. De ansvariga för surveyn säger i sin rapport att resultaten inte skall användas utanför sitt sammanhang och att den inte kan säga mer säkerhet hur många kvinnor som blir våldtagna på campus. Trots det så har resultatet tolkats av feminister som att var femte eller var fjärde kvinna blir våldtagna under sin tid på universitetet och argummenterar för att det råder en våldtäktskultur på campusar i USA. Man kan påpeka att #dammenbrister-kampanjen inte är en survey, men likheten med hur feminister, makthavare och medierna behandlade ”one in five” är slående. Antalet berättelser tolkas som att det råder ett massivt behov av att ta krafftag mot sexuellt våld eller rättare sagt krafttag mot en ideologisk tolkning av sexuellt våld som orsakat av specifika faktorer. Förstavågsfeminismen hade rösträtten som sin hjärtefråga. Andravågsfeminismen kämpade för kvinnans sexuella frigörelse och rätt till abort. Tredjevågsfeminismen har så kallade strukturella problem som sin hjärtefråga där MeToo varit ett framgångsrika projekt.

Berättelsern i kampanjen #dammenbrister berör allt mellan parafilier, blickar, tafsande, fetisher och våldtäkt, men de presenteras som sexuella trakasserier. Susanna Ginman definierade i HBL 18.10.2017 sexuella trakasserier på följande sätt: Trakasserier kan vara allt mellan plumpa vitsar, långa blickar, tafsande och våldtäkter. Jag ifrågasatte hennes definition i min förra text (#MeToo Utnyttja inte min berättelse) med att skriva min egen MeToo-berättelse och undrade då om den är jämförbar med de här ”plumpa vitsarna” och ”långa blickarna”. Jag blev sexuellt utnyttjad, jag blev våldtagen otaliga gånger av en och samma man. Det skall behandlas likvärdigt med en komplimang man inte ville ha eller att någon tittar på en två sekunder längre än vad man själv anser är lämpligt just då. Därför frågar jag mig nu varför berättelser som min inte tas på allvar. Det är lika lätt varje gång att ge sig själv svaret på varför feminister och deras hejarklack inte lyssnar på kvinnor som berättar om sina upplevelser på ett nyanserat sätt. En metoo-berättelse är endast värd någonting för dessa människor om den enbart återger en händelse eller om berättaren gör en feministisk tolkning av vad som är orsaken till händelsen. Hjärnan förmedlar ett motargument av feminister att de inte påstår att det skulle vara frågan om alla män. De kanske inte säger det rakt ut, men det är vad man säger om man argumenterar för att anledningen till att män begår sexualbrott är för att de är män eftersom en majoritet av de som gör sig skyldiga till sexualbrott är män. Man menar att det är strukturerna och männens socialisering som är orsaken. Mannen socialiseras in i och internaliserar en mansroll som i praktiken gör honom till en förtryckare som sexuellt förnedrar kvinnor. Alla män internaliserar den här mansrollen. Det blir självevident att man menar alla män eftersom även män som inte förgriper sig på kvinnor besitter samma mansroll. Den tar sig nödvändigtvis inte uttryck i sexuellt våld mot kvinnor utan i form av att förtrycka svaga.

Felet är inte att dessa berättelser samlas in och publiseras offentligt. Tvärtom är det bra att tala om sexuellt våld. Jag är övertygad om att majoriteten av de som deltagit i kampanjen med sina berättelser har utsatts för vad de skriver om, men inte nödvändigtvis vet hur deras berättelser används eller håller med om slutsatserna som drar av kampanjen. Det handlar inte om sopa problemet gällande sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i skolor och i privatlivet under mattan. Det handlar om att antalet berättelser i kampanjen används av Astra och likasinnade för att vinna mark för sin ideologi, inte för att hjälpa offer för sexuellt våld. Man vill ha ett stöd för MeToo i Finland och Svenskfinland för att kunna stöda sin förutfattade mening om att män har en hegemonisk maskulinitet som gör att de förgriper sig sexuellt på kvinnor. Jag anser att det är en stor skam att de här berättelserna används för att starta ett media-drev istället för att anmälas till polis. Då skulle de behandlas av rättsväsendet för att ge faktiska offer en upprättelse. Det skulle ge mer insikt i problemet och dess omfattning. Ett svagt motargument hörs åter i fjäran om att det handlar om att synliggöra mörkertalet. Jag ställer då motfrågan om vilket mörkertal de här berättelserna representerar och varför man inte startade en kampanj för att de här berättelserna skulle anmälas till polis? Svaret är att en sådan kampanj inte är matnyttig för Astra, media eller aktivister eftersom den inte ger ett stöd för tolkningen om att orsaken är den internaliserade mansrollen.

Enligt mig är det oansvarigt och missvisande att man behandlat sexuella trakasserier så brett som att inkludera allt mellan blickar, våldtäkt och parafilier. Det är omöjligt att få tillförlitliga siffror på omfattningen av sexuella trakasserier utgående ifrån antalet berättelserna. Det är i sin tur nästan ännu mer oansvarigt att utgå ifrån att alla de saker som jag nämnt orsakas av patriarkatet och den giftiga maskuliniteten. Lösningen som presenteras av aktivisterna är att bryta ner patriakatet och befria männen från deras mansroll. Det här är enbart ett bevis på att feminister och makthavare anser att en riktig lösningen på problemet med sexuella trakasserier är irrelevant om man göra ideologisk vinning. Felet är inte att berättelser om sexuella trakasserier och sexuella övergrepp kommer fram utan felet är hur aktivister tolkar dem, vad de anser att är orsaken och vad de anser att är lösningen på problemet.

Kommentarer (15)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Moi! Kanske du sku kolla jämställdhetslagens 7 § till att börja med och sen kolla igenom lite juridisk doktrin så du får ett grepp om vad sexuella trakasserier är "i lagens mening".. Studerar du verkligen juridik?
Anonymous01.12.17 kl. 09:59
Jag anser att det inte råder någon konflikt mellan denna lags definition på sexuella trakasserier och min text. Du namnger inte lagen du hänvisar till korrekt. Du hänvisar till en lag som heter ”Lag om jämställdhet mellan män och kvinnor”. Sofia Rappe
02.12.17 20:54
Fin text. Jag har förstått att orsaken varför man inte skall anmäla till polisen är för att alla strukturer i samhället är maskulina och därmed opålitliga. Detta överensstämmer med varannan #metoo post man ser som nämner revolution. Och om man diskuterar om ämnet får man höra alla de ideologiska slagorden som t.ex. härskarteknik, victim-blaming, mansplaining, daddysgirl osv. Dvs. skällsord istället för dialog eftersom ideologerna vill helst etikettera kritiker för att slippa bemöta dem. Det mest förvånande är ändå hur folk inte ser igenom den ideologiska förvanskningen som tagit över feminismen.
Anonymous01.12.17 kl. 12:20
Tack så mycket! Jag håller med om att man ofta blir anklagad för att förminska problem och vara emot jämställdhet. Det förvånar mig också hur människor inte ser igenom det, men jag håller inte helt med om att det skulle skett en ideologisk förvanskning av feminism. Sofia Rappe
02.12.17 20:58
Kan du öppna upp lite kring vad du avser med "att inkludera allt mellan blickar, våldtäkt och parafilier."? Varför nämner du fetischer här? Jag förstår inte alls vad du menar här.
Anonymous02.12.17 kl. 11:10
Självklart! Det jag menar är vad berättelserna i kampanjen handlar om. Där finns berättelser om att någon blivit påtittad medan andra handlar om att någon hört ett snuskit skämt. Andra berättelser handlar om hur berättaren blivit våldtagen. Vissa berättar om hur de blivit sexuellt utnyttjade som barn. Jag nämner fetischer för att vissa berättelser nämnde blottare och andra nämnde vad jag själv skulle anse att handlar om människors sexuella preferenser. Parafili är en övergripande term i internationella psykiatriska klassifikationerna DSM och klassas som en psykisk störning. Det tar sig uttryck i sexuella beteendestörningar som t.ex pedofili. Vissa berättelser handlade om pedofili, men jag använde mig av ordet parafili. Det finns väldigt god forskning på varför pedofili förekommer. Mitt problem är att alla dessa berättelser om väldigt olika beteenden som kan förklaras på väldigt olika sätt klumpas ihop under begreppet ”sexuella trakasserier”. Jag hoppas jag kunde förtydliga det hela :) Sofia Rappe
02.12.17 21:33
Hej! Jag tycker att det är oerhört problematiskt att du förminskar så många som deltagit i #dammenbrister och #metoo osv. Du nämner lagen i förbi farten och jämför vittnesmålen som publicerats med vad lagen säger om dem och hänvisar att liksom ( som jag fattar det ) att det som inte står med i lagen inte kan kategoriseras inom ramen för (sexuella trakasserier, och våld, våltäckt). Det är ju precis detta som är så oerhört problematiskt att vår lag inte är formulerad enligt ett bredare perspektiv än så den är formulerad. Lagen tar verkligen inte hänsyn till flertal saker och det ser vi i dessa vittnesmål och alla de case som fallit enligt domstolsbeslut.
Igen tycker jag att det är mycket ledsamt att du förminskar individuella personers som deltagit med sina hemska händelser och upplevelser i dammenbrister. Du förminskar verkligen deras känslor, upplevelser, otrygghet och obehag som de har upplevt.
Samt det syns mycket tydligt att du inte har förstått dig på syftet med ex #dammenbrister.
Hoppas att du får dig tankeställare snart för ditt tanke sätt är en bidragande faktor till att så många kvinnor och ickebinära "accepterar saker och sväljer" som egentligen inte är acceptabelt och hör under sexuella trakasserier och våld.
Socionom studerande02.12.17 kl. 11:49
Hej. Tack för din kommentar. Jag anser inte att jag förminskar någon som deltagit i kampanjen med sin berättelse. Tvärtom så anser jag att Astra, med andra, förminskar offren genom att använda deras upplevelser på det här sätter. Jag skriver även i texten att jag anser att detta inte hjälper offer för sexuellt våld och att det är tråkigt att man inte gör en kampanj för att dessa berättelser skall anmälas till polis. Jag ifrågasätter kampanjens användning av berättelserna, inte berättelserna i sig. Lagen är formulerad för minsta möjliga utrymme för tolkning. Därför förekommer inte heller breda definitioner eftersom det skall gå att fastställa vad som har skett i ett visst fall. Man kan ha åsikter om att vissa lagar skall ändras, men så länge som lagen definierar sexuella trakasserier, våld och våldtäkt som den gör så är det vad vi måste rätta oss efter. Lagen är till för att skydda människor och för att ge människor upprättelse då ett fel är begånget. Till det skyddet hör även en rättvis rättegång och rätten till frihet. Lagen skall bygga på lag så det är inte det minsta problematiskt att den inte tar hänsyn till t.ex blickar, brist på allmänt hys och skämt. Jag har förstått syftet med kampanjen. Kampanjens officiella syfte är att väcka diskussion om sexuellt våld, men enligt mig är det enbart en skimär för att få igång ett feminist-drev där man uttnyttjar människors goda vilja. Enligt mig så kan alla människor göra sitt för att inte acceptera sexuella trakasserier. Helt enkelt säga ifrån när någon går över gränsen och anmäla då man anser att det krävs. Sofia Rappe
02.12.17 21:55
Håller med dig till en stor del. Visst är det bra att problemen får så mycket synlighet för jag tror det är många som faktiskt börjat fundera på sina egna handlingar. Jag blev också tillagd i den hemliga gruppen, men jag valde att inte skriva under uppropet. Just för att jag inte visste hur uppgifterna skulle användas och i vilket syfte. Vissa feminister är mer extrema än andra, och vill se olika individers liv förstöras som hämnd, genom att publicera namn, genom att "gå ut med vilket svin han är". Och det är något jag inte känner mig bekväm med över huvud taget. Speciellt inte då folk anser att klumpiga kommentarer är något någon förtjänar att bli av med sitt jobb för.

En annan sak jag tänkte på. Gruppen har över 20 000 medlemmar. Lite på 6000 skrev under uppropet. Det skulle vara intressant att veta hur många andra som också var kritiska till det hela. De som publicerade kommentarer med kritiskt och ifrågasättande innehåll blev snabbt tillrättavisade eller förlöjligade. Så jag kan bara anta att de flesta som varit kritiska till tillvägagångssättet inte vågat säga något och förblivit tysta. Vilket betyder att kampanjen på det sättet är väldigt ensidig.
Anonymous02.12.17 kl. 12:01
Tack för din kommentar. Väldigt intressanta synpunkter från insidan av gruppen. Jag funderade mycket på hur det såg ut ”där inne” medan jag skrev min text. Sofia Rappe
02.12.17 21:58
Jag kollade upp jämställdhetslagen 7 § och fann inget oense mellan den och din text. Sen förstår jag inte heller socionomstuderandens anklagelser om att du förminskar personer som deltagit. Det är alltså att förminska och vara okunnig när man kritiserar ideologer som missbrukar och döljer information och förvränger statistik för oklart syfte? Vi har breda lagar som berör alla på individuell nivå... ska vi verkligen ha specifika lagar som skyddar vissa grupper och förkastar andra grupper. Det är katastrofalt tänkande! Sen skall du som kritiker också känna dig skyldig för att du bidrar till problemet och tystar offer, absurt! Det är ju tydliga tecken på att feminismen har blivit ideologiskt plågad.
litteraturvetenskap02.12.17 kl. 13:49
Tack för din kommentar och ditt stöd. Jag håller helt med dig. Sofia Rappe
02.12.17 23:11
Jag tycker att det är bra att du ifrågasätter upprinnelsen till den här kampanjen i SvFi, alltså proffsigt organiserad, jo, så visst det är något artificiellt över det. alltså att de här berättelserna är sanna nog, men syftet att använda dem i PR-syfte och hela upplägget för att någon tyckte att det inte talats nog om trakasserier (helt oavsett en massa TV-debatter osv den senaste månaden). Och så slutar det som genom att gå in i en vägg, abrupt. är det vettigt då? Jag menar, kvinnor kan väl ha ett kontinuerligt behov av att tala om det här, så varför då plötsligt lägga locket på för kampanjen?
mja02.12.17 kl. 16:44
Tack! Jo, så ser jag också på det. Mitt största problem med kampanjen är hur berättelserna används. Jag anser att det är viktigt att tala om sexuellt våld, men att göra det såhär hjälper inte brottsoffer. Det är alldeles för få som uttalar sig kritiskt och väldigt många som ger riktiga absurda förslag på vad som måste göras. Om man talar om sexualbrott så är det viktigt att de som utsatts för sin egen talan och får rätt hjälp. Inte att någon annan för deras talan. Sofia Rappe
02.12.17 23:16
Jag förstår din påäng men håller inte med. Jag räknar mig själv till feminist, men aktivistfeminister sku säkert tycka jag tänker konstit i vissa samanhang. T.ex tycker jag man ofta talar jätte ensidigt on sexuella trakasserier, det är ju inte bara män som får kvinnor att känna sig skit i sig själv. (Själv upplever jag att kvinnor får mig att känna mig dålig då jag som kvinna inte uppfyller den modell kvinnor väntas ta i grupper).

Men jag förstår extrema feminister. De e ofta kvinnor som blivit nedtryckta av dominanta män och då behöver de ord som 'maktutövning' för att förstå strukturen de är i. Ofta blir deras åsikter och utsäganden förlöjligade av den dominanta parten. Och då kan det låta ensidigt när kampanjen handlar om att få stopp på förminskandet. Men sanningen är att såna strukturer finns och dom måste vi bli av med, men vi borde också se saker från ett högre perspektiv och inte bara skylla på varann.

Jag tycker vi borde tala om dominerande och förminskade personer, istället för män o kvinnor. Fö om diskussionen går ut på att kvinnor e nedtryckta o män dominerande så kommer vi ju ingen vart från de. Fö jag själv tycker inte det är sant, ja ha sätt dominerande kvinnor och män med jätte litet ego :P

Så vad denna text gjorde: den tryckte ner dem som kände att de äntligen fick sitt sagt genom #dammenbrister. Så om många blir arga pga denhär texten borde du int vara värst förvånad.
Läkarstuderande02.12.17 kl. 17:37
Tack för din kommentar. Vad jag förstår av dina synpunkter så talar du mer om normer och förvändningar än om strukturer. Jag vet att alla feminister inte skriver under patriarkatteorin, men den är ett genomgående drag för tredjevågsfeminismen. Däremot så verkar mycket i din kommentar tyda på att du ändå håller med, eller som du säger förstår, dem. Jag kan också förstå varför vissa av dem gör vad de gör, men jag anser ändå att det inte är rätt och enligt mig stöder de sig på en tolkning av samhället. En tolkning som jag anser att inte har en vetenskaplig grund och därför håller jag inte med. Jag har ingen skyldighet att bekräfta någons upplevelse, men jag anser inte att min kritik mot kampanjen förminskar någon. Tvärtom försöker jag få fram min åsikt om att de här berättelserna och människors upplevelser inte tas på allvar av kampanjen. Jag anser att det är fel att använda berättelserna som grund för en ideologisk kamp istället för att faktiskt hjälpa människor som man påstår. Enligt mig lurar kampanjen människor med att säga att de vill väcka diskussion om sexuella trakasserier när de enbart är intresserade av feminist-pr etc. Människor har rätt till sina åskter och känslor. Om folk blir arga visar det enbart att texten väcker tankar. Vilket är syftet med det jag skriver. Sofia Rappe
02.12.17 23:30
"Många berättelser handlar om vitsar, långa blickar och oanständiga förslag som inte klassas som sexuella trakasserier i lagens mening och skall därför inte behandlas som det." Vitsar, blickar och oanständiga förslag kan visst utgöra sexuella trakasserier enligt jämställhetslagen. Och by the way, jämställhetslagen är en etablerad förkortning av Lag om jämställdhet mellan kvinnor och män. Vilket du borde veta om du verkligen studerar juridik.
Anonymous02.12.17 kl. 23:48
Här är det frågan om människors subjektiva berättelser. Jag tar inte ställning till rättsfall. För att klassas som sexuella trakasserier så skall dessa handlingar motiveras för att eller leda till att en persons psykiska eller fysiska integritet kränks. Särskilt om detta sker genom att skapa en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller tryckande stämning. Det krävs ganska för att mycket för att en person skall dömmas för att ha skapat en sådan stämning för en annan människa. varje rättsfall bedöms skilt för sig. Du har i praktiken bedömt dessa subjektiva upplevelser som objektiva. Jag är medveten om att det är en etablerad term. Jag anser att när man hänvisar till lagen bör man använda lagens namn och inte en term oavsätt hur etablerad den är, men där kan vi ha olika åsikter. Sofia Rappe
03.12.17 01:10
Var och en har rätt till sin upplevelse. Men försök se (inse) att andras vittnesmål inte gör ditt eget mindre. Det är lätt att förstå att den som utsatts för ett övergrepp jämför sig med alla andra och till och med kan tycka att någon som ”bara” fått ett stånd mot ryggen vid kopieringsapparaten eller ett slibbigt förslag av kollegen inte har rätt att tala om övergrepp. Men vi måste se hela bilden och inte fastna i ett överlägset sorterande där vi förminskar andra. Oönskat, olämpligt och olagligt är delar av samma helhet. Jag hoppas att du får hjälp att bearbeta det övergrepp du utsatts för, och att du växer i förståelse för komplexiteten i både andras illamående och orsakerna till såväl illamående som de mekanismer som gör att kön spelar så stor roll i vårt samhälle - och hur mycket som handlar om makt, både på arbetsplatser och i förhållanden.

Här en text ur TS av professorn i statsrätt och folkrätt Elina Pirjatanniemi:

HÄIRINTÄ SAATAVA KURIIN

Olen viime päivinä miettinyt Angela Merkeliä. Olen näet melko varma, että häntä ei nipistellä ohimennen takapuolesta. Angela on suojattu, sillä hän on nainen, jolla on kosolti valtaa.

Seksuaalisessa häirinnässä ei ole kyse erotiikasta eikä intohimosta, vaan vallan väärinkäytöstä. Niinpä siellä missä on hierarkioita ja valta-asetelmia, sieltä löytyy mitä todennäköisimmin myös seksuaalista häirintää.

#metoo-kampanjat ovat nostaneet tematiikan julkisuuteen ja hyvä niin. Naisten viesti on selvä. Naiset ovat kyllästyneet siihen hiljaisuuteen, joka seksuaalista häirintää ympäröi. Naiset haluavat, että heidän rajojaan kunnioitetaan ja että heidän kokemuksensa otetaan vakavasti.

Keskustelu seksuaalisesta häirinnästä on viriämässä vähitellen myös Suomessa. Jotta pysyisimme asiassa, meidän on syytä pitää mielessä muutama perusasia.

Näistä ensimmäinen koskee termiä seksuaalinen häirintä. Käsite kattaa laajan joukon tekoja, joista osa voidaan luokitella lähinnä loukkaavaksi käytökseksi. Tämän lisäksi naiset ovat kuvanneet tekoja, jotka täyttävät vakavien rikosten tunnusmerkistön.

Tekojen kirjon ymmärtäminen on tärkeää, sillä erityyppisiin tekoihin tulee puuttua eri tavoin. Raiskaus on eri asia kuin kaksimielisyyksien huutelu bussissa.

Voimme samoin nopeasti kuitata kommentit, joiden mukaan ketään ei pian uskalla edes halata joutumatta epäilyttävään valoon. Arkinen järjen käyttö riittää kyllä arvioimaan, onko oma käytös sopivaa vai ei. Kyse ei ole mistään äärimmäisen vaikeasta tasapainottelusta. Sosiaalisessa kanssakäymisessä pärjätäkseen joutuu opettelemaan paljon vaikeampiakin taitoja.

Naisten kertomuksista löytyy kuvauksia, joiden perusteella ei voi päätellä, kuka tekijä on ollut. Tämä johtaa vääjäämättä siihen, että moni mies kokee, että heidät leimataan nyt kollektiivisesti. Se ei ole kampanjoiden tarkoitus.

Vain se seikka, että satut olemaan mies, ei tee sinusta häirikköä. Ilmiön laajuus antaa kuitenkin syyn pohdiskella lähemmin miesten ja itse asiassa kaikkien valtaa käyttävien ihmisten käyttäytymismalleja.

Joissakin paljastuksissa liikutaan sillä rajalla, että niissä kuvatut henkilöt ovat identifioitavissa. Jos kyse on rikoksen tunnusmerkistön täyttävistä teoista, meidän on noudatettava oikeusvaltiossa hyväksyttyjä menettelytapoja.

Kaikesta kuohunnasta riippumatta jokainen epäilty ja syytetty on syytön, kunnes toisin todistetaan. Tästä periaatteesta emme voi tinkiä, vaikka päämäärä on tärkeä. Lievempienkin tekojen kohdalla on syytä pitää kiinni periaatteesta, jonka mukaan jokaisella on oikeus tulla kuulluksi.

Jos kyse on teoista, joista on kulunut pitkä aika, asian selvittäminen voi olla mahdotonta. Kampanjan ensisijainen päämäärä onkin ilmiön näkyväksi tekeminen, joka on välttämätön edellytys muutokselle. Tähän kiteytyy myös koko liikehdinnän olennaisin tavoite: häirintä on saatava kuriin. Keskustelu on hyvä alku, sen jälkeen on konkreettisten toimenpiteiden aika.

Meillä on nyt erinomainen tilaisuus luoda uudenlainen toimintakulttuuri. Työn voi aloittaa vaikka selvittämällä millaiset valmiudet omalla työpaikalla on häirinnän ehkäisemiseksi.
Anonymous02.12.17 kl. 23:56
Du har nog dragt väldigt underliga slutsatser av min text. Var anser jag att min berättelse förminskas och var säger jag att någon inte har rätt att tala om sin upplevelse? Ginman har definierat sexuella trakasserier som ”Trakasserier kan vara allt mellan plumpa vitsar, långa blickar, tafsande och våldtäkter”. Det är enligt mig vansinnigt att göra en sådan definition och ifrågasatte det med att skriva om min upplevelse för att ge perspektiv på att Ginmans definition. Det är inte synonymt med att min upplevelse skulle vara mer värd eller värre än någon annans. Jag tar inte ställning till berättelserna, jag tar ställning till hur man definierat sexuella trakasserier. ”Oönskat, olämpligt och olagligt är delar av samma helhet ” är nog det mest auktoritära jag hört på länge. Så allt som ”jag” anser är olämpligt beteende så skall vara olagligt. Då går snart ingen människa fri. Skillnaden mellan ”Oönskat”, ”olämpligt” och ”olagligt” beteende är den fundamentala poängen i min text. Maktargumentet går inte att kvantifiera så det är ofalsifierbart. Det får du diskutera om med postmodernister. Sofia Rappe
03.12.17 01:37
Moi igen! Är inte säker på vad du ville säga med ditt svar, men här är ett utdrag från jämställdhetsombudsmannens hemsidor:

Seksuaalinen häirintä voi ilmetä ainakin seuraavin tavoin:

sukupuolisesti vihjailevat eleet tai ilmeet

härskit puheet, kaksimieliset vitsit sekä vartaloa, pukeutumista tai yksityiselämää koskevat huomautukset tai kysymykset

sukupuoliyhteyttä tai muuta sukupuolista kanssakäymistä koskevat ehdotukset tai vaatimukset

Etc.

Nu var jag klar här, tack för mig :)
Anonymous03.12.17 kl. 02:34
Du skriver: "Jag nämner fetischer för att vissa berättelser nämnde blottare och andra nämnde vad jag själv skulle anse att handlar om människors sexuella preferenser." Min läsning av ditt svar får det till att du inte skulle klassa detta som trakasserier. Men att utan samtycke utsätta andra för sina fetischer eller sexuella preferenser ÄR ju sexuella trakasserier.
Anonymous03.12.17 kl. 11:21
Jag tror att du har missförstått orsaken till varför jag lyfter fram sexuella preferenser och fetisher. Du verkar utgå ifrån att jag försöker ursäkta det och säger att dessa saker inte vore brottsliga. Det är inte vad jag försöker få fram med min text. Orsaken till att jag lyfter fram det här är för att bemöta feministernas universala förklaring att alla dessa brott förklaras av hegemonisk maskulinitet (en enda variabel). Jag lyfter fram det här för att visa att parafilier, blottning och till viss del våldtäkt kan förklaras av individspecifika variabler som en minoritet av män har gemensamt. Det är inte någonting som alla män har gemensamt. Problemet är att man fortsättningsvis klumpar ihop alla dessa brott som sexuella trakasserier. Det är inte brottsligt i sig att ha sexuella preferenser, men de självklart blir brottsliga om man utsätter någon för det som inte ger samtycke. Jag försöker göra en distinktion mellan dessa brott eftersom de faller inom olika brottskategorier. Du kan ha sexuell sadism som sexuel preferens och om du utsätter någon för det utan samtycke så skulle det bedömmas inom ett visst lagrum. Om du däremot tar på någon mot deras vilja så är det sexuella trakasserier. Om du blottar dig för någon så skulle det troligtvis klassas som förargelseväckande beteende. Om en pedofil, utgående från sin sexuella avvikelse, förgirper sig på ett barn klassas det som sexuellt utnyttjande av barn. Det här är en stor del av min poäng. Alla dessa brott bör hållas isär och inte buntas ihop för att sedan presenteras som sexuella trakasserier. Både vad gäller vetenskaplig forskning och rättsfall. Till exempel anser jag inte att det är rimligt att någon som gjort sig skyldig till våldtäkt skall få samma dom som någon som stirrat på en i bussen för länge. Och jag anser inte att någon som stirrat på bussen bör få ett lika hårt straff som någon som sexuellt uttnyttjat ett barn. Sofia Rappe
03.12.17 13:37
Bra skrivet! Jag håller helt med dig och har haft samma problem med rörelsen från början. Får jag dela inlägget? Skulle vara intressant att ha en diskussion med dig någon gång ifall du är intresserad. Det är så bra att någon skriver om det här! Ha det bra. :)
Elina03.12.17 kl. 18:34
Tack så mycket för dina ord! Du får gärna dela inlägget. Det vore väldigt intressant att ha en diskussion så ta gärna kontakt. Du får tag på mig via Facebook eller mail, sofia.rappe@hotmail.com. Ha det bra du med :)
03.12.17 19:11
"Till exempel anser jag inte att det är rimligt att någon som gjort sig skyldig till våldtäkt skall få samma dom som någon som stirrat på en i bussen för länge. Och jag anser inte att någon som stirrat på bussen bör få ett lika hårt straff som någon som sexuellt uttnyttjat ett barn." Vem har sagt att det borde vara så då eller att det är rimligt? Det kan väl vara väg mot ett tryggare samhälle att minska på samtliga?
Förtvivlad03.12.17 kl. 19:57
Lagen är inte rättvisa, det är vad vi som samhälle kommit överens om. Om vi, som samhälle, anser att det inte bör vara så så får vi ändra det, men anser du verkligen att det är en bra ide att se alla dessa brott som likvärdiga och ge samma staff för alla? Straffet för ett brott är ställt i relation till offrets lidande. Anser du att en person som blir utstirrad på bussen eller får ett suskigt förslag lider lika mycket som någon som blir våldtagen? Om alla dessa brott är likvärdiga så får inte offren någon riktigt upprättelse. Det är ett ganska stort trivialiserande av t.ex våldtäkt om man anser att offrets lidande är likvärdigt med det lidande som blicken på bussen gav upphov till. Vi skall minska på brottslighet men det gör vi inte genom att se alla dessa brott som likvärdiga. vissa brott är och ska anses vara grövre än andra. Sofia Rappe
03.12.17 23:15
Har du hört om #dammenbrister demonstrationen i Åbo den 7.12? Tydligen skall folk samals och läsa upp berättelserna om sexuella trakasserier och våldtäkter som var insamlade i uppropet, sedan tända gravljus och hålla tysta minuter för varsin berättelse. Är jag den enda som tycker att det är en usel plan?
Anonymous05.12.17 kl. 21:13
Nej det visste jag inte. Nej, du är inte ensam om att anse det vara en usel plan. Varför måste vi importera allt dåligt från Sverige och USA. Det där säger allt om feminism och allt som är fel med det. Gravljus! Vem har dött? Sofia Rappe
05.12.17 21:19